När jag skrev mitt första manus var jag fast i bubblan av processen. Tänkte inte så mycket på att andra skulle läsa mitt manus och jag tänkte verkligen inte på att någon skulle gå in och ha åsikter om den. Jag var lyckligt ovetande får jag nog säga.
När jag väl
skickade in mitt manus till en redaktör för kommentarer för några år sedan var
jag livrädd, det här gällde för manus noll som jag kallar den. Det första stora
manuset jag skrev. Mitt lekmanus som nu ligger i ett säkert förvar här hemma.
Om den någonsin kommer att se ljuset kan jag inte svara på, men jag är så glad
att jag skrev den, trots att det tog mig 5 år. Den fick jag otroligt mycket
feedback på. Jag gjorde alla fel man kan göra. ALLA. På 6 sidor hade 121
kommentarer, många var upprepande av att jag gjorde fel med talstrecken men
ändå, det fanns många andra fel. Hon var otroligt lärande och ödmjuk vilket gav
mig hopp i stället för mer rädsla.
De 6 sidorna hon kommenterade lärde jag mig så mycket av. Jag visste att hon
skulle ha en del att säga till om, men det här blev ett häftigt uppvaknande.
VAD FEL JAG HADE. Det förändrade mig helt, då förstod jag att det är som vilket
jobb som helst. Du måste träna på uppgiften för att kunna bli bättre och jag
tränar på det varje dag!
När jag sedan skickade i väg manus 1, så greps jag av panik. Jag gick igenom alla känslor och intalade mig att det inte spelade någon roll om vad hon tyckte. Men det var så långt ifrån sanningen jag kunde komma. Jag föreställde mig att hon läst manuset och kastat det i papperskorgen, redan efter några dagar. Ja … min självkänsla kanske inte alltid är på topp och det här gällde min dröm, mitt framtida liv. När jag fick svaret efter några dagar så var det som en sten släppte, en sten som jag släpat med mig hela livet. Det blev ett kvitto på att jag faktiskt kan och att jag ska ta vara på den här chansen. Vilket jag nu gör varje dag!
Testläsare, lektörer, redaktörer, osv är så viktiga. Här har du personer som inte har några känslomässiga kopplingar till ditt manus och kan på ett objektivt sätt se vad som behöver fixas. För det finns inget manus som är felfritt och om du nu tror att ditt manus är felfritt, så är DU i stort behov av dessa personer. Det är inget fel att vara nöjd med sitt manus, du ska vara stolt över ditt verk men du ska även vara öppen för förslag på ändringar som kan göra ditt manus ännu bättre. Ta det inte personligt!
Kram Lisa
